Nej, Erik Thedéen, FI, det går inte längre att hjälpa barnen att komma in på bostadsmarknaden

Finansinspektionens generaldirektör Erik Thedéen försvarade i SvD måndag 18 november de rådande amorteringsreglerna och hävdar att de egentligen inte påverkar de yngres förmåga att köpa en liten bostadsrättslägenhet. De kanske har litet problem att hitta kontantinsatsen, skriver Erik Thedéen, men föräldrarna får väl hjälpa till, så gjorde man förut och inget hindrar att man fortsätter.

Men nu är det så här: Köp av en bostadsrätt kräver både inkomst och eget kapital, och inte bara av förstagångsköparen utan även av samtliga som på något sätt ingår i en flyttkedja. Kapitalet växer genom att värdet på den befintliga bostaden ökar, och det måste växa, annars blir bostadskarriären omöjlig. Om Erik Thedéen får den marknadsnedgång som han tror är bra för de yngsta, betyder det att den som i så fall säljer sin bostad till förstagångsköparen har gjort förlust. En person som dessutom får precis samma problem med att bankkravet på eget kapital nu har blivit långt högre än vid förra bostadsaffären. Hur sannolikt är det att en sådan affär blir av? Vem kan över huvud taget genomföra den?

Det är sant att många unga genom tiderna har fått god hjälp av föräldrar som har belånat sina hus. Föräldrar som bor i småhus sedan lång tid tillbaka, och inte har dragit på sig nya lån sedan köpet, kan ha många miljoner i skillnad mellan marknadsvärde och belåning. Men Erik Thedéen bortser från vad som idag händer när föräldrarna går in på banken för att låna. Då finns nämligen bara två alternativ.

1)     Hela lånet, inklusive det ursprungliga, ska nu amorteras i enlighet med de nya amorteringsreglerna. Oavsett om det dessförinnan var amorteringsfritt, vilket inte alls är osannolikt.

2)     Det nya lånet ska amorteras på tio år.

Oavsett alternativ så kan man vara helt säker på att det blir betydligt dyrare för föräldrarna än de hade trott. Vilket med säkerhet kommer att leda till att ett antal mammor och pappor måste ompröva sin plan att hjälpa barnen, hur mycket de än vill göra det. De har helt enkelt inte råd med kraftigt ökade månadskostnader.

Vi ska bara inte tala om vad som händer om de presumtiva låntagarna börjar få pensionen inom synhåll. Bankerna tillämpar sin kvar-att-leva-på-kalkyl stenhårt. Men pensionen är inte likställd med inkomst, vilket innebär att de allra flesta kommer att ha alldeles för låg inkomst för det lån de redan har, och än mindre kan räkna med att få låna mera.

Med all sannolikhet är banken stängd för den som har passerat 60. Man bör därför även vara beredd på att själv behöva göra en kontantaffär när det är dags att sälja villan för gott. Alltså sälja huset, betala kvarstående lån, reavinst och mäklare, och sedan inse att det som finns kvar är vad man har att handla ny bostad för, punkt slut. Vilket även det talar mycket starkt emot att man släpper iväg många hundratusen till barnen. Det kan mycket väl omöjliggöra flytten till en bekväm lägenhet.

Än har vi inte riktigt sett allt vad marknadsnedgången 2017 förde med sig. Du får tro vad du vill, Erik Thedéen, men effekten av amorteringskraven är faktiskt precis den du förnekar, att det är nästintill omöjligt att komma in på ägarmarknaden om man är ung och bor i ett storstadsområde. Bland mycket annat elände på bostadsmarknaden 2019.

Olof Eriksson och Lars Strömqvist